Kvällsvandringen i Långhultens naturreservat den 9 augusti.
Långhulten är ett större reservat för att bevara ett sammanhängande myrkomplex med stora värden. Arealen är 768 ha. Ljunghed bevararas och återskapas i beskogade fastmarksdelar. Vissa delar lämnas för fri utveckling mot naturskog.
Naturvårdföreningen har varit engagerad i områdets skötsel tidigare, innan det var reservat, genom att hålla efter ormbräken. Efter att området köptes av Naturvårdsverket 1998 upprättades en skötselplan med ett successivt nyskapande av större arealer ljunghed vilket innebär avverkning av planterad granskog och därefter bränning och bete som i ett tidigare kulturlandskap på utmarker under 17-1800-talet.
Ett tiotal deltagare samlades på parkeringen. Henrik Malm, Länsstyrelsen var vår sakkunnige guide. Det var en vacker sensommarkväll och den sjunkande kvällssolen förskönade det öppna landskapet. Först gick vi upp på backen nära parkeringen och fick härifrån en vidsträckt utsikt över stor del av reservatet. Ett dussintal nötkreatur betade i den östra delen. Delen närmast parkeringen brändes år 1907 och betas därefter. Blodrot lyste gul bland dominerande ljung och gräs.
Vi fann också exemplar av slåttergubbe (hästfibbla), ett exempel på en hävdberoende art som etablerats. Ytterligare mot öster förändrades heden. Här hade ljungen hunnit breda ut sig som vedartade buskar och ormbräken var vanligt förekommande. Bränning är aktuell inom den närmsta tiden för att ge nytt gräs och späd ljung. Ett område med äldre planterad granskog har gallrats och skall återskapas som ljunghed efter slutavverkning.
Långhultens bärrika hed- och myrmarker med mossöar och rester av gammelskog är goda lokaler för tjäder och orre. Ett rymligt viste för att studera orrspel har byggts i anslutning till en mosse. Här finns ett behov av att röja för att hålla myren öppen så att inte orrarna överger spelplatsen. Ljungpiparen är kanske områdets mest intressanta fågel vars ödsliga vissling mest förknippas med fjällhedarna.
Vandringslederna över mossarna var svårframkomliga på grund av den regniga sommaren. Vi ville ändå göra ett tillslag i våtmarken för att hitta några karaktäristiska växter. Myrliljan var i stort sett utblommad med bruna fröställningar men en del undertryckta exemplar blommade fortfarande. Henrik hittade sileshår!
På tillbakavägen längs basvägen hittades ett exemplar av växten stånds. Det är en högväxande, gul flockblommig ört som breder ut sig främst på gamla sandiga betesvallar. Den är mycket giftig och förosakar dödsfall bland betesdjur! Beröring kan leda till hudutslag med varbildning.
Långhultamyren finns beskriven i Länsstyrelsens skrift ”Upptäck naturen i Halmstrad”. Från länsstyrelsen kan också rekvireras en mycket bra skrift om ljunghedar som förklarar detta speciella kulturlandskaps historia och ljungens alla egenskaper och användningsområden.
Bengt Svalander